Minunderbara

I morse åkte vi till Tranås.Där fick vi träffa ännu en familj vars ena barn har CI.Eller vi fick faktiskt träffa två familjer med barn som har det,det var en till familj som kom.Pojken som bodde där var 4 år och han hade en tvillingsyster,men hon hade normal hörsel.Och den andra familjen som också var där hade en liten son på 14 månader.Det är så uppskattat att vi får den här möjligheten att träffas,så tror jag alla vi som är i denna situation känner.Den 4 åriga pojken pratade precis lika bra som sin syster,han hade t o m gått om barn utvecklingsmässigt på talet som de som är i samma ålder som han.Coolt:) samma sak berättade mamman till den 7 åriga flickan som vi fick träffa i helgen,att när hon var 2 år så pratade hon mer än andra 2 åringar,så bara för att man ett hörhjälpmedel så behöver man absolut inte komma efter i utvecklingen.Ett barn med CI behöver ju mkt mer hjälp och träning med talet i början,en hjälpande hand som ett "normal hörande" barn inte behöver,så då är det ju inte så konstigt att det går så himla bra för många:) självklar går det inte så lätt för alla,för alla är vi olika men det ger än hopp och viljan att verkligen kämpa och träna så mkt man bara kan!!Vi ska kämpa och träna träna träna...När vi kom hem från Tranås behövde Henke jobba lite,så Nils och jag tog en promenad till HC och när vi kom hem därifrån har vi bara lekt på hans rum:) så har dagen sett ut!